Natur daah

Men då han gick ner för kullen kom en sorgsenhet över honom, och han tänkte i sitt hjärta:

Hur skall jag kunna gå i frid och utan sorg? Nej, icke utan ett sår i
själen ska jag lämna denna stad.

Långa var dagarna av smärta som jag tillbragt inom dess murar, och långa var nätterna av ensamhet, och vem kan lämna sin smärta och sin ensamhet utan saknad?

Alltför många stycken av min själ har jag strött på dessa gator, och alltför många är min längtans barn som går nakna bland dessa kullar, och jag kan ej lämna dem utan en tyngd och en värk i själen.

Det är inte ett klädesplagg jag lägger av mig idag utan en hud som jag sliter av med mina händer.

Ej heller är det en tanke jag lämnar bakom mig men ett hjärta som mjuknat av hunger och törst.